Idag tog vi alla ett sista farväl av Joakim. jag kniper mig i armen mellan varven för jag kan inte fatta att en sån som du blev kallad så tidigt, jag tror fortfarande det är en hemsk dröm
VARFÖR???
Varför Joakim- en ung kille med sån livsglädje som gjorde alla runtomkring sig glada!??
Jag kunde inte åka på din begravning och jag hoppas du kan ha lite överseende med det- har lite svårt för avsked.
Men jag vet du ser hur jag har lidit och hur jag lider, och hur jag ber för dig...
Har inte startat häst sen jag träffade dig sist, karlshamns travet 16 juli.. jag tappade helt suget, kändes bara så fel att låta allt fortlöpa utan dig..
Har ett obesvarat sms till dig- där jag ber dig vakna, öppna dina ögon och komma tillbaka till oss från första dagen då du låg på sjukhuset.
Men nu måste jag försöka gå vidare, sätta igång mina hästar igen- du väntar ju på att utmana oss med parrakoola.
Tack Joakim för jag fick va en liten del av ditt liv, att jag fick äran att lära känna dig!
Så fort jag tar steget upp i sulkyn igen så kommer mina tankar gå till dig.
och det är dig jag kommer möta på upploppet.. Störst kommer först sa Anelka <3
Vila i frid nu min vän, vi ses!
